Vi började med vad som blivit en tradition, att få iväg nio personer, två bilar, vattenflaskor, kameror etc på ca 20 minuter, tänk vilken rutin vi arbetar fram under den här tiden.
In i bilarna och iväg till Kings Park. En vackert belägen park centralt i Perth. Där gick vi omkring och svettades i en timme innan vi tog oss ner till cityområdet igen. Å så var det återigen dags för en kulinarisk höjdpunkt! Vi gick till en japansk restaurang, Taka, som i en stimmig och väldigt oglamoröst miljö serverade förstklassig japansk mat till inga pengar alls. Jag och Johan delade på en stor sushi och fish teriakki... fisken var nog bland det godaste jag ätit på väldigt länge. Och då kan jag inte klaga på maten här direkt.
Efter lunchen var det dags att åka ner till Harbour Town igen för shopping.
På kvällen åkte jag, Johan, Sigge och Åsa upp till bergen, Mount Weir, för att gå på en konsert med Diesel. Konserten var på en pub/hotell som har en utomhusscen. Bara resan upp till konsertstället var helt otrolig. Små kurviga vägar, berg och dalar. Att sen komma fram till en plats som var så långt ifrån något du kan hitta hemma blev nästan för mycket... eller ska jag vara ärlig, det som blev för mycket var att vi äntligen fick se vilda kängurur!!! Det tog bara 2,5 vecka med besök på platser som vanligtvis ska krylla av kängurur... men nu fick vi se två stycken och bara ett par meter ifrån oss.
Konserten då. Ja för det första som jag skrev innan så var inte det här stället något som man kan tänkas hitta hemma i Sverige. Ett hotell/pub där man tillåter folk ta med sin egen middag för att äta på plats innan/under konserten. Dricka fick man inte ta med sig, men det fanns till vad Sigge kallade dyra priser och vi kallade billiga.
Vi packade upp vår medhavda matsäck bestående av bröd, ost, hummus, skinka, brie, nachos, vindruvor och nektariner, köpte två flaskor vin och började njuta. När sedan förbandet, Blue Chevy, väl gick på kändes det som att allt annat runt omkring bara försvann. Det var bra, det var ”folkligt” och det var underbart! Diesel, huvudnumret, gick på en dryg timme senare och höll även han flaggan i topp med ett superskönt sound!
Tänk att den här delen av resan skulle sluta på det här sättet. Mycket hade jag hoppats på men inte sjutton trodde jag att det skulle bli så här underbart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar