Efter frukosten tog vi ner våra väskor till receptionen och checkade ut. En minibuss skulle ta oss hela vägen från hotellet på Koh Chang till hotellet i Bangkok. Vid kvart i tio blev vi upphämtade i en bil som vi delade med åtta andra.
Resan tog sin lilla tid men flöt ändå på ganska bra. Fram till dess att vi nästan hade kommit in i Bangkok. Då började bilen låta jättekonstigt och chauffören gick ut och inspekterade den flera gånger. Sen stannade han på en verkstad vid vägen, blev ivägpekad 150 meter, samma visa där, iväg till nästa. Efter fjärde försöket kom vi till en verkstad som på två sekunder hade fem personer framme vid bussen. Hissade upp den, skruvade, fixade, slog, bände och drog. En kvart senare rullade den fint igen. Helt otroligt. Tänkt hur det hade gått till hemma.
När vi väl kom in i Bangkok stannade vi på ett par ställen först och släppte av folk. När det sen blev vår tur stannade chauffören 150 meter från hotellet och sa till oss att gå sista biten. Ja ja tänkte vi, hoppade ur och gick. Vi hade ju bokat ett lyxigt hotell så det skulle ju vara lätt att hitta. Men till och med ingången var gömd. Inne i ett parkeringshus mittemot en skräddare letade vi oss till sist in. Sen började det!
Vi hade ju bokat och betalat allt i förväg innan vi åkte och allt hade funkat jättebra... fram tills nu. Lobbyn såg lite halvmörk men fräsch ut och med tanke på att det skulle finnas pool på taket med restaurang precis invid plus gym och allt möjligt så tänkte vi att det blir nog bra ändå. När vi kom upp till vår våning, 14:e, såg det ut som en korridor hämtad från nåt ryskt ghetto. Ja, ja... rummet är väl schysst i alla fall. Vi öppnar upp och det stinker, verkligen stinker rök så fort klev innanför dörren. Vi påtalar för väskbäraren att vi har beställt ett rökfritt rum. Han ringer ner till receptionen och ber oss vänta. Medan vi väntar i korridoren utanför tittar vi ut genom fönstret direkt ut från vår dörr. Där nere utanför, på tomten bredvid hotellet låg det... en kyrkogård. Starka Stephen King vibbar på den. Efter nån minut får vi besked att vi kan åka ner igen, vi ska få ett annat rum. Det ska bara städa det först.
5 minuter senare får vi ett nytt rum på samma våningsplan en bit närmare hissarna. Vi fick rum 1408. Stephen King, igen. Efter att ha sett filmen kände vi att vad som helst kunde hända om vi spenderade natten där. Men vi öppnar dörren, och möts av en starkt parfymerad doft. Inte jättefräscht men ingen rök i alla fall. Vi får väskorna inburna och konstaterar att rummet inte på nåt sätt ser ut som bilderna på nätet. Medan vi kollar in rummet börjar den parfymerade doften avta... nån annan lukt börjar ta vid. Rök. Allt tydligare för varje minut. Rummet är bara nystädat men är ett ”rökrum”. Fler bevis hittade vi i första byrålådan vi drog ut. Där låg en askkopp och ett nytt paket tändstickor. Ner till lobbyn igen...Efter att ha klartgjort för folket i receptionen att vi återigen inte fått det vi bokat, får vi höra att de minsann ska ordna detta åt oss. De har inget rökfritt rum klart så de ber oss avvakta ett par timmar. Vi tog då tillfället i akt att kolla in området kring hotellet och så smått bekanta oss med Bangkok.
Klockan har hunnit bli 20 när vi kommer tillbaka till hotellet. Vi får ett nytt rum på 8:e våningen och blir återigen garanterade att rummet minsann är ett ”no-smoking room”. Men med tanke på vår tur hittills frågar de om vi vill se rummet innan väskorna bärs upp. Bra idé. Korridoren var av lite vassare snitt än våning 14, så något bättre standard kanske väntade oss? Hittar rummet, kortet i dörren och RÖK! Vi hann inte äns komma in innanför tröskeln förän stanken slog emot oss. Ett par steg in i rummet, som förvisso var större och något fräschare än vid tidigare försök, avslöjade att det mycket riktigt var som tidigare. Rummet hade bara rengjorts och städats precis innan vi kom dit. Ner i lobbyn igen. När vi då förklarade att det vi fått inte är det vi ska ha, blir vi överpassade till nån herre i chefsposition. Han var närvarande vi förra klagomålet och undrade vad som var fel även denna gång. Förklaring igen, som möts av ett blankt nej och total oförståelse och förnekelse. ”No. Is no smoke in room, no. It is clean now. You get one of our best rooms.” osv... När vi då fortfarande
inte är nöjda och frågar om det de facto inte finns några rum för icke rökare, tar han på sig, utan att be om ursäkt, att avbryta vår bokning och erbjuder oss att gratis använda deras internet för att söka upp ett nytt hotell. Sagt och gjort. Inom en kvart har vi hittat ett hotell i närheten, bokat och fått bekräftat. In i en taxi och iväg i rusningen till nästa stopp. Det började bra här oxå.
Taxichauffören tittade på lappen vi skrivit med hotellnamnet och adressen och frågade oss gång på gång om det var dit vi skulle. Efter nån minuts frågor fram och tillbaka hoppar vi in i taxin. Istället för att köra ut ur garaget kör han vidare in, upp mot ovanliggande våning. Efter lite meckande och fixande lyckades han i alla fall vända och ta sig och oss på rätt väg mot nya hotellet. Nånstans halvvägs tar chauffören på sig glasögon och ber att få se namnet på hotellet och adressen. Samma lika som han 20 minuter tidigare hävdade avvärjande att han hittade till. Strålande. Men sen plötligt gör vi en U-sväng och hamnade precis framför hotellet. Taxametern stod på 83 Bath, men vår tveksamma taxichaufför ville bestämt ha 200 Bath för sin körning. När vi påpekade att 83 är bra mycket mindre än 200, gick han med på 100 Bath med ett snett ganska tandlöst leende och ett torrt skratt. Äntligen framme vid vad som i alla fall såg ut som ett riktigt kvalitetshotell. Klockan är drygt 21 och vi har varit ute och flängt i snart 12 timmar.
Efter att ha checkat in, bytt kläder och fräschat upp oss lite tog vi oss ner till restaurangen (en av de fyra på hotellet) för en sen middag. Där möts vi av en buffé som var från en annan planet. Lyx, lyx och åter lyx. Vi åt och åt och åt... och sen gick vi och sov.
Så här bra blev det i alla fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar