The Aussie-Thai Limited

24/1 Buddhor i guld, jade, stora, små...

2010-01-31T16:34:00.005+01:00

Guld-Buddhan

Dags för första sightseeingturen i Bangkok. Vi hade bokat in oss på en palatstur som skulle ta oss till tre olika palats med imponerande sevärdigheter (sa guiden). Redan klockan kvart i åtta blev vi upphämtade och körda till en uppsamlingsplats där vi fick träffa vår guide.

Första stoppet var vid Wat Trimit och den fem ton tunga Guld-Buddhan. En imponerande syn och vi skulle enligt guiden vara glada att få se då det här templet öppnade bara för någon månad sen.

Direkt efter detta stopp var det in i bussen och vidare till det stora palatset, Royal Grand Palace där även The Emerald Buddha finns att se. Här tillbringade vi knappt två timmar och helt ärligt skulle man nog behövt mer än dubbla tiden för att verkligen hinna se och ta in allt. Den lilla Buddhan var väl inte så jätteimponerande men den har visst stor betydelse för Thailändarna. Palatset är uppdelat i två delar, den ena är en tempeldel, där då Buddhan bland annat finns, och den andra är en slotsdel (även om inte kungen bor här). Palatset har funnits sen 1782 och grundades av den första kungen, Rama 1, i den dynasti som har regerat sedan dess.

Sista tempelstoppet var Wat Pho och den 46 m långa Reclining Buddha. Nog för att vi visste att han skulle vara stor, men han var verkligen helt enorm. Även om han faktiskt inte är den största Buddhan i Thailand (finns två som är större) så var det en imponerande syn att se honom ligga där, helt klädd i sin gyllene skrud.

Efter det här stoppet blev vi (som vanligt på sådana här turer) ivägtvingade till en ”gem factory” som vi snabbt sprang igenom.

Tillbaka på hotellet la vi oss och vilade ett par timmar innan vi tog oss till sky train och ner till MBK, det stora shoppingvaruhuset. Här tillbringade vi ett antal timmar och åt middag innan vi åkte tillbaka till hotellet och stuvade undan våra många inköp.

Stora palatset

med sin utsmyckning.

Stora Reclining Buddha

23/1 En dag på Chatuchak-marknaden

2010-01-31T16:09:00.004+01:00

Första dan i Bangkok. Utsövda efter gårdagens mycket långa och jobbiga dag gick vi ner till frukosten. På vägen ner passade vi på att boka en rundtur för morgondagen och i samma veva fick vi lite tips av tjejen som jobbade där. Bland annat var helgmarknaden öppen idag. Så klart vi skulle åka dit tänkte vi.

Färdigätna efter en härlig frukost klädde vi om och tog oss med skytrain ut till Chatuchaks helgmarknad. Vi hade blivit förberedda på att det skulle vara stort, rörigt och mycket folk. Visst var det mycket folk men jag tror vi förväntade oss ännu värre.

Marknaden bestod av ett gigantiskt område och ett virrvarr av små stånd, matställen, massage etc. Här tillbringade vi upp emot fyra timmar innan vi helt slut tog oss tillbaka till vårt hotell.
Efter en dryg timme nere vid poolen gick vi till en av hotellets andra restauranger, italiensk, för middag innan vi stupade i säng.

vackra frukter...

Mat...

Shoppingresultat

22/1 Resa, trasig minibuss, sunkigt hotell och lyx

2010-01-31T16:07:00.002+01:00

Vi vaknade inte utav väckarklockan utan utav skyfallet utanför fönstret. Någon hade vridit på stora kranen och vattnet fullkomligt forsade ner. Andra gången vi upplevt regn på hela den här semestern, helt otroligt faktiskt.

Efter frukosten tog vi ner våra väskor till receptionen och checkade ut. En minibuss skulle ta oss hela vägen från hotellet på Koh Chang till hotellet i Bangkok. Vid kvart i tio blev vi upphämtade i en bil som vi delade med åtta andra.

Resan tog sin lilla tid men flöt ändå på ganska bra. Fram till dess att vi nästan hade kommit in i Bangkok. Då började bilen låta jättekonstigt och chauffören gick ut och inspekterade den flera gånger. Sen stannade han på en verkstad vid vägen, blev ivägpekad 150 meter, samma visa där, iväg till nästa. Efter fjärde försöket kom vi till en verkstad som på två sekunder hade fem personer framme vid bussen. Hissade upp den, skruvade, fixade, slog, bände och drog. En kvart senare rullade den fint igen. Helt otroligt. Tänkt hur det hade gått till hemma.

När vi väl kom in i Bangkok stannade vi på ett par ställen först och släppte av folk. När det sen blev vår tur stannade chauffören 150 meter från hotellet och sa till oss att gå sista biten. Ja ja tänkte vi, hoppade ur och gick. Vi hade ju bokat ett lyxigt hotell så det skulle ju vara lätt att hitta. Men till och med ingången var gömd. Inne i ett parkeringshus mittemot en skräddare letade vi oss till sist in. Sen började det!

Vi hade ju bokat och betalat allt i förväg innan vi åkte och allt hade funkat jättebra... fram tills nu. Lobbyn såg lite halvmörk men fräsch ut och med tanke på att det skulle finnas pool på taket med restaurang precis invid plus gym och allt möjligt så tänkte vi att det blir nog bra ändå. När vi kom upp till vår våning, 14:e, såg det ut som en korridor hämtad från nåt ryskt ghetto. Ja, ja... rummet är väl schysst i alla fall. Vi öppnar upp och det stinker, verkligen stinker rök så fort klev innanför dörren. Vi påtalar för väskbäraren att vi har beställt ett rökfritt rum. Han ringer ner till receptionen och ber oss vänta. Medan vi väntar i korridoren utanför tittar vi ut genom fönstret direkt ut från vår dörr. Där nere utanför, på tomten bredvid hotellet låg det... en kyrkogård. Starka Stephen King vibbar på den. Efter nån minut får vi besked att vi kan åka ner igen, vi ska få ett annat rum. Det ska bara städa det först.

5 minuter senare får vi ett nytt rum på samma våningsplan en bit närmare hissarna. Vi fick rum 1408. Stephen King, igen. Efter att ha sett filmen kände vi att vad som helst kunde hända om vi spenderade natten där. Men vi öppnar dörren, och möts av en starkt parfymerad doft. Inte jättefräscht men ingen rök i alla fall. Vi får väskorna inburna och konstaterar att rummet inte på nåt sätt ser ut som bilderna på nätet. Medan vi kollar in rummet börjar den parfymerade doften avta... nån annan lukt börjar ta vid. Rök. Allt tydligare för varje minut. Rummet är bara nystädat men är ett ”rökrum”. Fler bevis hittade vi i första byrålådan vi drog ut. Där låg en askkopp och ett nytt paket tändstickor. Ner till lobbyn igen...Efter att ha klartgjort för folket i receptionen att vi återigen inte fått det vi bokat, får vi höra att de minsann ska ordna detta åt oss. De har inget rökfritt rum klart så de ber oss avvakta ett par timmar. Vi tog då tillfället i akt att kolla in området kring hotellet och så smått bekanta oss med Bangkok.

Klockan har hunnit bli 20 när vi kommer tillbaka till hotellet. Vi får ett nytt rum på 8:e våningen och blir återigen garanterade att rummet minsann är ett ”no-smoking room”. Men med tanke på vår tur hittills frågar de om vi vill se rummet innan väskorna bärs upp. Bra idé. Korridoren var av lite vassare snitt än våning 14, så något bättre standard kanske väntade oss? Hittar rummet, kortet i dörren och RÖK! Vi hann inte äns komma in innanför tröskeln förän stanken slog emot oss. Ett par steg in i rummet, som förvisso var större och något fräschare än vid tidigare försök, avslöjade att det mycket riktigt var som tidigare. Rummet hade bara rengjorts och städats precis innan vi kom dit. Ner i lobbyn igen. När vi då förklarade att det vi fått inte är det vi ska ha, blir vi överpassade till nån herre i chefsposition. Han var närvarande vi förra klagomålet och undrade vad som var fel även denna gång. Förklaring igen, som möts av ett blankt nej och total oförståelse och förnekelse. ”No. Is no smoke in room, no. It is clean now. You get one of our best rooms.” osv... När vi då fortfarande

inte är nöjda och frågar om det de facto inte finns några rum för icke rökare, tar han på sig, utan att be om ursäkt, att avbryta vår bokning och erbjuder oss att gratis använda deras internet för att söka upp ett nytt hotell. Sagt och gjort. Inom en kvart har vi hittat ett hotell i närheten, bokat och fått bekräftat. In i en taxi och iväg i rusningen till nästa stopp. Det började bra här oxå.

Taxichauffören tittade på lappen vi skrivit med hotellnamnet och adressen och frågade oss gång på gång om det var dit vi skulle. Efter nån minuts frågor fram och tillbaka hoppar vi in i taxin. Istället för att köra ut ur garaget kör han vidare in, upp mot ovanliggande våning. Efter lite meckande och fixande lyckades han i alla fall vända och ta sig och oss på rätt väg mot nya hotellet. Nånstans halvvägs tar chauffören på sig glasögon och ber att få se namnet på hotellet och adressen. Samma lika som han 20 minuter tidigare hävdade avvärjande att han hittade till. Strålande. Men sen plötligt gör vi en U-sväng och hamnade precis framför hotellet. Taxametern stod på 83 Bath, men vår tveksamma taxichaufför ville bestämt ha 200 Bath för sin körning. När vi påpekade att 83 är bra mycket mindre än 200, gick han med på 100 Bath med ett snett ganska tandlöst leende och ett torrt skratt. Äntligen framme vid vad som i alla fall såg ut som ett riktigt kvalitetshotell. Klockan är drygt 21 och vi har varit ute och flängt i snart 12 timmar.

Efter att ha checkat in, bytt kläder och fräschat upp oss lite tog vi oss ner till restaurangen (en av de fyra på hotellet) för en sen middag. Där möts vi av en buffé som var från en annan planet. Lyx, lyx och åter lyx. Vi åt och åt och åt... och sen gick vi och sov.

Så här bra blev det i alla fall...

21/1 Sista dagen på Koh Chang

2010-01-31T16:05:00.001+01:00

Vi vaknade och tittade ut mot ett gråmulet Koh Chang. Men oj vad det var varmt. Eftersom det var vår sista dag på ön hade vi inte planerat in något speciellt att göra så vi gick ner och la oss vid poolen och slappade. Och det gick visst jättebra att bränna sig även om inte solen visade sig under dagen. Idag var nämligen första dagen på hela resan som jag lyckades bränna mig. Duktigt va!

Efter en slapp dag med som sagt poolhäng, massager, nagelfix etc gick vi upp och packade innan middagen. Och upptäckte att det kommer bli svårt att få med sig allt hem plus det vi kommer köpa i Bangkok, men det får lösas på något sätt. Middagen intogs på 15 Palms, bara ett snäckkast från hotellet. Sen var det bara att försöka få några timmars god sömn innan en lång resa till Bangkok.

20/1 En tur runt ön som kanske inte blev som vi tänkt oss

2010-01-31T16:02:00.005+01:00

Fula fiskar...

Eftersom vi ville se vad Koh Chang hade att erbjuda förutom stranden, poolen och huvudgatan, hade vi bokat en heldagstur med bil och båt runt ön. En tur som på pappret såg mycket intressant ut med bland annat besök på ett flertal tempel och vattenfall, en mangroveskog, mata elefanter osv.

Första dagen med regn sen vi kom till Thailand. Förvisso bara duggande, men ändå. Pick up på hotellet 0845. Återigen var vi yngst på turen. De övriga fyra, två gifta par, var danskar 50+. Första stopp kom efter 5 minuter vid ett litet kinesiskt/buddhistiskt tempel med en liten utsiktsplats vid parkeringen utanför. Sådär intressant, men fint. Raskt vidare till en durianodling (illaluktande taggig frukt, som tydligen ska smaka fantastiskt). Med tanke de mognar framåt februari – mars, fanns det bara en stackars ensam frukt i ett träd. Kul.

Nästa stopp var i alla fall betydligt mer intressant. Där fick vi åka gondol i ca 30-45 minuter igenom en mangroveskog. Väldigt vackert och rofyllt. Direkt efter det stoppet åkte vi till ett nytt tempel, nytt i meningen att det inte ens var färdigbyggt ännu. Men visst det var fint att titta på och här fick vi också en kopp kaffe.

Sen hoppade vi in i bilen igen och åkte till en lite fiskeby där vi skulle äta lunch och sen ta en båt ifrån. Lunchen var väl en av höjdpunkterna på resan. Vår guide beställde in sex olika traditionella Thailändska maträtter. Gott, starkt och mycket.

Sen ut på ett kallt (jo faktiskt), blåsigt och väldigt gungande hav. Vad vi egentligen skulle se vet ingen av oss. Men vi körde förbi en strand och sen ut till en ö precis vid Bang Bao där vi matade en flock vilda apor. Med matade menas att vi stod i fören av båten och slängde bananer till de stackars små hungriga aporna som satt på en klippa ett tiotal meter ifrån oss.

Sen hade vi ca 30 minuter att ströva omkring i Bang Bao innan vi hämtades upp och kördes hela vägen hem. Några vattenfall fick vi inte se, inga elefanter heller... och guiden sa väl inte många ord under resan utan satt mest och sov eller pratade i mobilen. Jättekul tur var det väl inte direkt...

Ledsna efter en knasig förmiddag gick vi ner till stranden för att få lite massagenjutning. Jag fick en skön oljemassage och Johan tog en mindre lyckad Thai-massage... ingen hit där heller alltså. Så då var det väl bara en sak som gällde för att trösta oss. SHOPPING! Och shoppa gjorde vi. Massor.

Till middagen beslutade vi oss för att ge huvudgatan en chans till, en sådan här dag kunde vi ge den chansen. Vi var väl lite väl oäventyrliga och valde gatans finaste ställe, en pizzeria! Jo faktiskt, dyrt, gott, stora drinkar och kockar som bakade pizzorna ute på terassen. Lyx.
Mätta och trots allt ganska belåtna kunde vi rulla tillbaka till hotellet och njuta av en god natts sömn.

Jättekul frukt... eller?!

Det här var i alla fall mysigt...

Mr Monkey...

19/1 Lugn dag vid poolen

2010-01-31T15:59:00.001+01:00

En dag där vi faktiskt inte har något intressant alls att berätta för er.

18/1 Elefantbad, plockmiddag och öltest

2010-01-19T11:51:00.011+01:00

Johan håller snabel med vår elefant

Idag var det dags att gå upp lite tidigare, äta frukost lite snabbare och sen sätta oss och vänta på att bli upplockade för dagens äventyr. Elefantridning. Jag har ridit elefant en gång tidigare på Koh Lanta och var väl inte så där jättespänd men hoppades att det skulle vara något bättre än där...

Efter lite väntan kom i vilket fall som helst vår pickup och körde oss och fem personer till Ban Kon Chang, elefantfarm. Redan när vi kom dit kändes det att det här var något annat än vad jag varit med om tidigare. Här var elefanterna glada, hela, rena och förarna/skötarna verkade glada över vad de höll på med.

Jag och Johan fick en jättefin liten (om man nu kan säga liten om en elefant) tjej som tog oss med genom regnskogen på våran tvåtimmarsritt. På slutet av turen kom vi fram till en liten sjö, vi klädde om till badkläder, vår elefant blev av med sin ”stol” och vi badade tillsammans. Det var nog en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om. Vår lilla elefant lekte och ”hoppade” runt med oss som små vantar ovanpå henne. Helt slut tog vi oss upp på stranden igen för att duscha av oss och ta oss tillbaka till elefantfarmen. Där passade vi på att ge vår kompis elefanten en korg med bananer och tacka för en härlig upplevelse. Vi tog oss också bort och hälsade på en elefantmamma och hennes lilla bebis som hade fötts på julafton.

Vi var lite tagna av förmiddagens händelser så efter en lunch på stranden drog vi oss tillbaka till rummet. Efter en tupplur och en dusch hade energin återvänt. Senare på kvällen skulle det bli middag på rummet samt öltest och film. Ut på storgatan igen. Efter att ha besökt 2 7-eleven och 2 små ”Marts” hade vi i alla fall fått ihop nåt som liknade ingredienser för en plockmiddag. Baguette, tonfiskröra, ost, oliver, crackers och frukt blev det till slut, samt 1 flaska var av de inhemska ölen Singha, Chang, Tiger och Leo.

För att kora vinnaren av Thailändsk öl gjorde vi 2 tester: 1 rent smaktest och 1 blindtest. Utfallet av första tester, efter övervägande och omsmakning blev som följer:

1:a – Singha, 2:a – Tiger, 3:a – Chang och utanför pallen kom Leo

Blindtestet avslöjade en annan vinnare, Tiger. Så om man ska kora nån total slutsegrare blir det onekligen Tiger.

Efter att ha hällt i oss slattarna från öltestet blev det Ice Age 3 på datorn och sen släcka lyset innan 22. En lång härlig dag var till ända.

Vi badar med vår elefant

Emmie kör :)

Johan kör

Bebis

Dags för öltest

17/1 Pool, lata dagar och solnedgång

2010-01-19T11:47:00.002+01:00

Återigen dags för en dag vid poolen och på stranden. Vi måste ju passa på att njuta av lyxen, lugnet och solen när vi ändå är här. Självklart passade vi på att få oss lite massage också.

På kvällen, eller eftermiddagen kanske det är mer, passade jag på att springa ner på stranden för att fota den otroligt häftiga solnedgången. Vi har läst i guideböckerna att solnedgången här på Koh Chang ska vara väldigt speciell... och det är den verkligen. Svårt att förklara och svårt att fånga på bild, så jag rekommenderar att ni åker hit istället.

16/1 Äggkock, pedikyr och första gången med mindre bra mat

2010-01-19T11:44:00.003+01:00

Efter en lång natts sömn tog vi oss ner till frukosten. En frukostbuffé som var mer än vi vågat drömma om. Här liksom i Singapore har vi vår egen äggkock som gör äggen precis som vi vill, vi kan få pannkakor, bacon, soppor, stekt ris etc. Behöver jag säga att vi var mätta när vi efter frukosten tog ytterligare en lång promenad på stranden. Hela stranden, inklusive ett ca 350 meter långt område som ägs och sköts av hotellet, är jättefin verkligen. Inte lika kritvit sand och heller inte lika långgrund som på Koh Samet men vad gör det? Efter att ha gått hela stranden bort gick vi ut på ”stan” för att se vad som fanns att erbjuda i närheten. ”Stan” i det här fallet är stora vägen längs stranden/kusten. Här trängs små hål i väggen som säljer allt från turistprylar till helt OK klädkopior, till hotell, banker, restauranger och en uppsjö av skräddare och massageställen. Kul att se och mycket folk ute.

Efter lite shopping och ett besök på apoteket var det dags att lägga sig vid poolen. Timmarna går ganska fort när man ligger vid en jättefräsch pool med en god bok. Nu var det dags för Johan att få lite massage + lite manikyr och pedikyr kanske? Självklart. 2 timmars avslappning och fix för typ 180 kr. Helt OK.

På vår promenad längs stora vägen hade vi spanat in ett par restauranger som såg schyssta ut. Så efter att ha kommit tillbaka till rummet och fräschat upp oss lite bar det ut igen. Nog för att det är trevligt att äta middag halvliggandes på stranden och lyssna på vågornas sång, men lite omväxling förnöjer. Eller? Små portioner, halvrisig service, lite dyrare än andra ställen osv... Vi kan ha valt fel ställe att äta på, men vi kommer hålla oss till de mer säkra och kända jaktmarkerna längs stranden resten av veckan.

Det finns mycket apor här på Koh Chang

15/1 Resa och ankomst

2010-01-16T11:25:00.006+01:00

Vid poolen på nya hotellet.... duger va!!

Efter frukost var det dags att säga adjö till den trevliga personalen på Lima Bella och bege oss vidare öster ut. Vi hade redan bokat en buss från hamnen till hamnen på fastlandet utanför Koh Chang. Den skulle gå vid halv tolv... och i sann thaimanér kom den en dryg timme senare. Men färden gick ganska smärtfritt och två och en halv timme senare hoppade vi på båten som skulle ta oss till vår nästa anhalt, Koh Chang. Väl framme på Koh Chang lastades vi in i en redan fullastad taxi som puttrade upp för de branta backarna till White Sand Beach och vårt hotell KC Grande.

Vilket jäkla hotell vi bokat!!! Nog för att det såg fint ut på bild, men det här var ju lyx. Vårt rum är lika stor som en mindre lägenhet.

Efter att ha inkvarterat oss tog vi en långpromenad på stranden innan vi valde ett ställe för middag med grillad fisk, pad thai, öl och drinkar. Sen sov vi gott!

Välkommen!

Delar av vårt rum

Stranden 25 m från vårt rum

14/1 Vågor, shopping och packning

2010-01-16T11:22:00.003+01:00

Sista hela dagen på Koh Samet. Idag var havet vilt! Vi kommer ner till stranden och ser att vågorna slår in långt över strandserveringarnas normala bordsplaceringar. Att ligga direkt på stranden verkar vara en omöjlighet och att bada verkar vara förenat med livsfara, men vackert som bara den. Efter moget övervägande beslutade vi oss i alla fall för att stanna kvar på stranden och det gjorde vi rätt i. Havet lugnade ner sig något och vågorna blev badvänliga efter ett tag.

Efter ett par timmar på stranden kände vi att det var dags för en liten shoppingrunda. Med ett nytt par badbyxor till Johan, en klänning till mig och två par thaibyxor tog vi oss tillbaka till vårt lilla hotell för att packa ihop våra tillhörigheter. Vi hade faktiskt varit ganska duktiga och inte spridit ut oss så mycket så packningen gick relativt fort och tiden fanns för att ta en drink i poolbaren innan middagen. En middag som i vanlig ordning intogs i halvliggande form på stranden.

13/1 Till havs!!!

2010-01-14T11:11:00.007+01:00

Fina killen va...

Idag skulle vi då ut på sjön. Vi blev upphämtade vi hotellet vid halv elva av två MC med förare. Jag hoppade på hos den första killen och Johan fick den andra... en ”kurvig” långhårig kille med läppstift och mascara, öns transa kanske?

Vi kom i alla fall fram till hamnen och upp i båten som skulle ta oss, några andra svenskar och ett gäng Thailändare ut till havs. Det var en av de här traditionella thaibåtarna som är, ja vad ska man säga... mer färgglada är sjösäkra. Men runt tog vi oss i alla fall.

Stopp nummer ett var vid ett bra snorklingsställe. Så då var det bara att hoppa i och njuta av allt man fick se. Det här var Johans första gång med snorkel och jag tror det gav lite mersmak i alla fall.

Efter lite lunch vid samma stopp bar det av vidare till ”fiskestoppet”, eller ”vila/solastoppet”.
Ett snorkelstopp till för att sedan åka tillbaka norr ut till där färden startade. Eller nästan, det sista stoppet var på en ”fiskfarm” där vi fick mata lite olika fiskar. Sen var det i alla fall dags att åka vidare hem till hotellet igen och vila upp oss inför kvällen.

Kvällen bestod självklart som vanligt av middag på en mysig strandservering, vad annars? Ni börjar känna igen mönstret nu va?!

Solnedgång på stranden, det duger va?

Drinkar innan middagen

Middagsunderhållningen

duktiga killar

Det är ganska fint här på Samet...

12/1 Lata dagar i solen

2010-01-14T11:07:00.002+01:00

Efter ytterligare en härlig frukost klädde vi på oss och gick ner till ”hamnen”. Dels för att kolla upp hur vi tar oss härifrån till Koh Chang på fredag och dels för att boka någon form av rundtur på ön. Sagt och gjort. Bokandet av transport ordnades utan problem och en rundtur med båt bokades in för onsdagen. Sen var det bara att ta sig ner till stranden för ytterligare en dag med sol och salta bad.

Efter en lång dag på stranden passade vi på att koppla av vid vår härliga lilla pool med en drink och lite surfande (på Internet alltså) innan det var dags att gå ner till stranden igen för en härlig middag. Där lyxåt vi för ca 600 bth och mådde hur bra som helst när vi lite senare, lite runda under fötterna traskade hem.

Vårt rum, den nedre våningen

... och sovrummet, uppe på loftet

11/1 vackra stränder och en smak för Thai

2010-01-12T11:45:00.002+01:00

Upp klockan åtta för en härlig frukostbuffé bredvid poolen. Sen, vår vana trogen, valde vi att upptäcka lite av Koh Samet till fots. Istället för att gå ner till stranden valde vi att ta ”landsvägen” ner söderut. Med ett badstopp på vägen landade vi till sist på en vacker, lite undangömd och inte lika turistig strand, Ao Tub Tim. Där tillbringade vi ett par timmar i solen och Johan fick sin första Thai-massage, jag är övertygad om att det inte var den sista.

Något sega och lite solstingiga gick vi ut för en ganska kort middag för att sen sova sött redan innan klockan var elva. Det kostar att ligga på topp!

Det här är väl Happy Hour!!!

10/1 Lång dags väntan på paradiset

2010-01-12T11:39:00.007+01:00

Två kalla i solen

Efter en natts kort men skön sömn i en riktig säng blev det sedan snabba ryck med frukost och utcheckning för att hinna med en tidig färja till nästa anhalt på resan. Long story short: taxi till buss-stationen vid flygplatsen, buss i 3 timmar till Rayong, en halvtimme i taxi/minibuss till färjelägret vid Ban Phe. Efter att ha köpslagit lite fick vi plats på en färja som skulle gå klockan 13:00. Klockan var närmare 13:15 när vi plötsligt blev pålastade på en liten motorcykel med vagn och körda en knapp kilometer till en annan kaj där det låg en båt och väntade. Så, till slut vid 14 hade vi äntligen landat på Koh Samet.

Efter vad vi fått höra är Koh Samet en ö dit thailändare själva åker till för att semestra. Men efter att ha landat mitt i ett litet slitet färjeläger med mycket folk och med små trånga smutsiga gator undrade vi vad hela grejen handlade om. Vi visste att vårt hotell skulle ligga nära färjelägret så vi tog våra väskor och gick, och gick och gick... och varmt var det också. Men till slut kom vi fram till Lima Bella, ”The only hip resort at Koh Samet”, en oas ca 500 meter från havet.

Efter en lång dag var det dags att ses vad ön hade att erbjuda samt äta middag. Väl nere vid havet förstod vi varför folk åker hit. Det var, i brist på ett bättre ord, fantastiskt. Långa vita stränder, turkost vatten osv osv... vi satte oss ner på en av många trevliga serveringar, tog en varsin öl och bara kopplade av. Livet är bra skönt ibland. Vi lämnade inte stranden förän sent på kvällen när vi fått uppleva en underbar solnedgång och en jättegod grillad fisk.

Solnedgång på Hat Sai Kaew

Dags för middag

Här njöt vi av grillad fisk, öl och goda drinkar

9/1 Avresa och inresa

2010-01-12T11:38:00.000+01:00

Nu var det dags att lämna Perth för vidare äventyr i Thailand. Så mycket som vi har variet med om och nu väntar ytterligare en hel semester till.

Klockan ringde redan halv sex för ihoppackning och utkörning till flygplatsen. Planet gick klockan 0740 och tog oss först till Sydney ett antal timmar senare hoppade vi på nästa flyg som tog oss till Bangkok. Vi landade vid elvatiden och letade sedan upp taxistationen och efter många turer fram och tillbaka kom vi till vårt hotell där vi skulle sova ett par timmar innan vi skulle vidare till Koh Samet.

8/1 Sista dagen i Perth! Wäää

2010-01-11T13:07:00.004+01:00

Vi började med vad som blivit en tradition, att få iväg nio personer, två bilar, vattenflaskor, kameror etc på ca 20 minuter, tänk vilken rutin vi arbetar fram under den här tiden.

In i bilarna och iväg till Kings Park. En vackert belägen park centralt i Perth. Där gick vi omkring och svettades i en timme innan vi tog oss ner till cityområdet igen. Å så var det återigen dags för en kulinarisk höjdpunkt! Vi gick till en japansk restaurang, Taka, som i en stimmig och väldigt oglamoröst miljö serverade förstklassig japansk mat till inga pengar alls. Jag och Johan delade på en stor sushi och fish teriakki... fisken var nog bland det godaste jag ätit på väldigt länge. Och då kan jag inte klaga på maten här direkt.

Efter lunchen var det dags att åka ner till Harbour Town igen för shopping.
På kvällen åkte jag, Johan, Sigge och Åsa upp till bergen, Mount Weir, för att gå på en konsert med Diesel. Konserten var på en pub/hotell som har en utomhusscen. Bara resan upp till konsertstället var helt otrolig. Små kurviga vägar, berg och dalar. Att sen komma fram till en plats som var så långt ifrån något du kan hitta hemma blev nästan för mycket... eller ska jag vara ärlig, det som blev för mycket var att vi äntligen fick se vilda kängurur!!! Det tog bara 2,5 vecka med besök på platser som vanligtvis ska krylla av kängurur... men nu fick vi se två stycken och bara ett par meter ifrån oss.

Konserten då. Ja för det första som jag skrev innan så var inte det här stället något som man kan tänkas hitta hemma i Sverige. Ett hotell/pub där man tillåter folk ta med sin egen middag för att äta på plats innan/under konserten. Dricka fick man inte ta med sig, men det fanns till vad Sigge kallade dyra priser och vi kallade billiga.

Vi packade upp vår medhavda matsäck bestående av bröd, ost, hummus, skinka, brie, nachos, vindruvor och nektariner, köpte två flaskor vin och började njuta. När sedan förbandet, Blue Chevy, väl gick på kändes det som att allt annat runt omkring bara försvann. Det var bra, det var ”folkligt” och det var underbart! Diesel, huvudnumret, gick på en dryg timme senare och höll även han flaggan i topp med ett superskönt sound!

Tänk att den här delen av resan skulle sluta på det här sättet. Mycket hade jag hoppats på men inte sjutton trodde jag att det skulle bli så här underbart!

Träd i Kings Park

7/1 Storfrukost, Freo och båttur

2010-01-11T13:02:00.005+01:00

Perth sett från vattnet

Idag gick jag och Johan upp tidigt för att ensamma ta en promenad in till stan och Harbour Town. På vägen stannade vi och åt en väldigt mättande frukost i området Leederville. Första gången på flera veckor som man fick en riktigt god kopp kaffe för övrigt.

Harbour Town är en outletgalleria. En stor galleria. Så efter lite shopping fortsatte promenaden till Centralstationen i Perth för tåg till Fremantle, igen. Tåg-/tunnelbaneresan var en upplevelse i hur det egentligen borde vara att åka kommunalt. Rena fräscha vagnar, mycket utrymme och kontrollanter med stenkoll på läget. Kontrollanter, eller de såg mer ut som väktare som vaktade nån värdetransport. Och även biljettkoll vid ankomsten till Freo.

Planen med resan till Freo var att ta färja tillbaka till Perth längs Swan River, en resa som tar en dryg timme. Att säga att området längs floden var vackert är som att säga att Atlanten är fuktig. Och man förstod att det inte är bidragstagarna som bodde i de enorma 2/3-våningshusen med egen strand och båtplats.

På kvällen blev det en härlig grillmiddag, massa vin och killarna mot tjejerna i MIG (1-1 blev det)

En gammal tunnel mellan stranden och staden i Freo.

Lunchdags!!!

6/1 Aqwa, hajar och hajar!

2010-01-06T11:49:00.005+01:00

Idag fick vi se hajar, riktiga hajar, fast inne i ett akvarium. Men för att lägga lite spänning kring det hela fick vi faktiskt hajvarningar på vår närmsta strand, via radion när vi åkte till Aqwa, akvariet ifråga.

Vi tillbringade mer än en timme inne i akvariet och fick både se och klappa hajar, rockor, sköldpaddor och alla möjliga olika fiskar. Superhäftigt!
Efter akvariet passade vi på att shoppa lite och se oss omkring i området kring Aqwa som heter Sorrento.

Sötnos....

Haj

Rocka

Sorrento

5/1 Shopping, tempel och Elvis

2010-01-06T11:47:00.001+01:00

Nu var det äntligen dags för mig och Johan att besöka Sigges tempel. Sigge är sedan många år praktiserande Buddist och idag fick vi åka med till det tempel han tillhör. Jag hade nog ganska förutfattade meningar om hur det skulle se ut och vara och allt ställdes nog på sin spets när vi kom in i ett modernt, livligt och väldigt vackert tempel med en väldigt härlig atmosfär kring sig. Vi var där ett tag innan klockan sa att det var dags att möta de andra för lunch.

Efter ytterligare en mäktig publunch tillbringade någon timme med shopping inne i Perth för att sedan åka vidare till mataffären och handla inför middagen som jag och Johan skulle laga. Det blev en fördrink med vin, cider och lite fruktsoda, middag med tigerräkor i en stark marinad och sallad med asiatisk smak, vit chokladmousse till efterrätt. Samtidigt passade vi på att fira Elvis födelsedag i förskott (på fredag ska vi nämligen vara borta hela kvällen). En lyckad middag verkade det som på reaktionerna vi fick.

4/1 Pingviner, AC/DC och måltid på Queens

2010-01-06T11:41:00.005+01:00

Ytterligare en härlig frukost för att sedan checka ut och åka iväg på dagens aktiviteter. Vi började med att åka till kyrkogården för att besöka Bon Scotts grav. Bon Scott var den första sångaren i AC/DC, född och avliden i just Fremantle.

Efter den lilla avstickaren fortsatte färden bort till Penguin Island, en liten ö väster om Perth. Antingen kan man åka färja fram och tillbaka mellan fastlandet och ön, vilket kostar ca 120 sek eller vada över. Det är långgrunt och i vissa fall ganska tungt men självklart en del av hela grejen. Framme vid övergången till ön packade vi ihop våra saker i plastpåsar och vadade en knapp kilometer ut till den lilla ön. Nästan direkt vi kom fram träffade vi vår fösta pingvin (pingvinerna här är världens minsta), och flera blev det! Vi tillbringade en dryg timme på ön, gick runt och tittade på pingvinerna, pelikanerna och alla ödlor innan vi vadade tillbaka till fastlandet.

På väg tillbaka till Perth stannade vi vid en otroligt lyxig mataffär, där jag gick omkring och bara njöt av de vackra färgerna, läcka uppläggningarna och fina maten. Sen stannade vi till på en mysig pub som heter Queens och åt en sen lunch (eller tidig middag) och drack ett par svalkande glas öl!

Pingviner

Från Penguin Island till fastlandet

Den härliga mataffären!

3/1 Shopping, bad och mat

2010-01-06T11:39:00.002+01:00

Eftersom det nu var söndag fick vi berättat av vår ”vänliga” värdinna Susan att frukosten serverades mellan halv nio och halv tio nere på bottenvåningen. Vi tittade på klockan, halv nio prick, och gick ner... och fick en utskällning, frukosten var ju inte klar ännu. Så vi fick snällt gå ut i trädgården för att vänta. En kvart senare fick vi slå oss ner och äta en riktigt god frukost. Även om det påstådda valet av varm frukost inte infann sig var det inget att klaga på.

Sen blev det shopping, shopping och åter shopping. Vid lunchtid, eller lite senare, träffades vi på en väldigt spännande italiensk restaurang för en ”lättare” lunch. Efter lunchen rullade vi ner till stranden för ett snabbt dopp i ett relativt skitigt stadsvatten.

Kvällens middag intogs tillsammans med Annika och Dans vänner Anne och Derek. Anne är fransyska och ser typ ut som ”Amelie från Montmartre”, medan Derek ser ut som Mr. Bean's brorsa. Ett omaka och trevligt par.

Här lagas vår lunch

2/1 Fremantle och ett underbart guesthouse

2010-01-06T11:30:00.007+01:00

Nästa tur iväg från Perth gick till den lilla staden Fremantle bara 20 minuter söder om Perth.
Vi startade relativt sent på dagen, vid tolv eller så, och tog en omväg via Cottesloe Beach där vi passade på att titta på den superfina stranden och äta lunch. Fremantle, eller Freo som staden kallas i folkmun är en väldigt mysig stad. Är ni i Perth så ta chansen att uppleva Freo över en dag.

Väl framme i Fremantle checkade vi in på ett underbart litet guesthouse precis bakom det gamla fängelset. Byggnaden var verkligen helt fantastisk, rummen supercharmiga och värdinnan lika bitsk som en pitbull.

Direkt efter att vi checkat in tog vi oss ner till Fremantle Market, en härlig, kryllrande och smått hysterisk marknad mitt i staden. Där gick vi ett par timmar innan vi gick tillbaka till guesthouset för en välbehövlig dusch, vila och ett glas kallt att dricka.

Kvällen tillbringades sen på bryggeriet Little Creatures nere i hamnen. Föst tog vi en öl, en av deras egna brygder, på The Loft för att sedan äta en fantastisk middag inne på restaurangen. Mätta och mosiga gick vi genom stan och tillbaka till vårt tillfälliga hem.

Little Creatures

Öl på Little Creatures

vårt guesthouse

Vårt rum

Cottesloe

1/1 2010 Kramisar, hoppisar och en massa intryck!

2010-01-03T02:50:00.010+01:00

Idag skulle vi äntligen få se lite av Australiens wildlife, fast kanske inte så som vi tänkt oss... utan på en djurpark och inte ute i det fria. Men det hade ingen betydelse.

Vi kom i alla fall till en park som har en massa koalor, kängurur, papegojor och andra mindre djur. Redan när vi kom in så fick vi hålla en så söt, så vacker och så otroligt underbar liten koala. Tänka att faktiskt ha stått där och hållit om den!!! Wow.

Sedan fortsatte vi runt i parken för att titta på de andra djuren och för att gå in till kängururna och mata och klappa på dem. Så inte nog med att vi fick hålla koala, vi fick då äntligen se en massa kängurur. Vilken dag!!!

Johan matar en känguru

Sötnos

Ännu en söt liten hoppis :)

Svarta svanar, finns fria i Perth

En inte lika söt struts...

31/1 Nyårsafton, shopping och the Lucky shag

2010-01-03T02:50:00.001+01:00

Äntligen lite sovmorgon. Väl utsövd a tog vi bilarna in till Perth City för ett besök på Annikas jobb, the lucky shag, där vi åt lunch och passade på att göra lite bankärenden.

Sen hade vi lite fri shopping innan handlingen inför nyårsfirandet. Ett nyårsfirande som blev väldigt lugnt och avslappnat, vi var alla ganska mosiga efter resan.

30/12 Hemfärd och förvirrade stenar

2010-01-03T02:48:00.002+01:00

Upp tidigt, som vanligt, för att ta oss de dryga 60 milen hem. Denna dag skulle vi bara stanna och se stenarna vid Pinnacles. Efter några timmars åkande kom vi i alla fall till dessa otroligt konstiga stenar i öknen. Väldigt läckert! Pinnacles kan typ liknas vid raukar eller liknande som har vuxit upp i öknen. Dom ser verkligen superförvirrade ut där de står i öknen.

Efter en lång resa kom vi i alla fall välbehållna hem till huset i Perth.

29/12 tillbaka till Kalbarri, ett besök i Hutt River Province och kängurur är ett PR-trick

2010-01-03T02:46:00.001+01:00

Inte allt för tidigt satte vi oss igen i bussen för färd tillbaka till Kalbarri för ytterligare en natt där innan hemfärden till Perth. På vägen ner passade vi på att svänga förbi en liten provins som är självständig från resten av Australien. Hutt River Province. Mannen som förklarade sin provins självständig, den 21 april 1970 är idag en ca 80 årig man som kallas HRH Prince Leonard. Vi stämplade våra pass och gick runt lite på ägorna innan bussen tog oss till nästa destination.

Väl framme i Kalbarri igen gjorde vi ordning oss för en annorlunda middagsupplevelse på Finlays Fisk- och Skaldjursrestaurang. En restaurang med så kallad BYO, bring your own, dvs man tar med sin egen dricka. Efter lång väntan på maten kunde den i alla fall avnjutas!!! Otroligt gott.

Eftersom Annika lovat oss kängurus passade vi på att ta bussen upp lite utanför stan för att verkligen få se några hoppande sötnosar... men icke!!! Jag är övertygad om att det är ett PR-trick, de finns inga vilda kvar.

Hutt River Province

29/12 tillfälligt Internet

2009-12-29T09:39:00.002+01:00

Vi ber om ursäkt för vår bristande uppdatering men det var betydligt svårare att få tag i Internet här än vi trodde... men vi lovar att uppdatera så fort vi har möjlighet.

Varma, soliga och svettiga hälsningar
Emely & Johan

28/12 Delfiner, Emus, Pelikaner och 42 grader i skuggan

2009-12-29T09:31:00.007+01:00

Vet ni vad vi har sett idag? Vet ni, vet ni, vet ni??? Jo delfiner. Livs levande och två av dem med sina bebisar var av den minsta var född igår. Smådelfiner alltså!!! Men vi ska ta det från början.
Klockan var kvart i sex när vi släpade oss ur sängarna efter en minst sagt sömnlös natt. Stackars Johan fick ligga med örat precis bredvid vår AC, som låter ungefär som ett Jetplan. Men vad betyder lite sömn när man ska ut till Monkey Mia och bada och träffa delfiner? Inte så mycket va?

Vi kom till Monkey Mia strax efter halv åtta på morgonen och fick redan vid vakten veta att minst tv å av delfinerna redan var inne vid stranden, båda med sina små bebisar. Minstingen var mindre än ett dygn gammal! Så det var bara att kasta sig ut ur bussen och småspringa ner till stranden. Och där var de... jag måste säga att det var bland det häftigaste jag sett. En djurpark är inget mot det här, det går inte ens att jämföra. Till den här stranden kommer vilda delfiner in för att få mat och visa upp sig och detta helt utan tvång. Att vi fick vara där och träffa den lilla nyfödda känns verkligen helt otroligt. Totalt var de sex stycken som kom in och simmade bara nån meter ifrån oss där vi stod ca en meter från vattenbrynet. Känslan av den här upplevelsen är svår att klä i ord.

Vid tre tillfällen fick vi se dem komma in för att leka och äta. Nu när bebisarna är så små behöver de dias ungefär var 10:e minut. Mamman tar fisken som de får av skötarna på stället, sen simmar de längre ut till havs för att äta i dia och ro.

Den huvudsakliga anledning till besöket vid Monkey Mia var ju att få se delfinerna. Och med det avklarat redan innan klockan 8 fanns det gott om tid att bada och sola. Eller ja, med sola innebär att smörja in sig rikligt med solskyddsfaktor 50 och gärna hålla sig i skuggan. Men en hel del bad har det blivit under dan. Härligt ljusblått vatten, ganska långgrunt och havssköldpaddor simmandes bara nån meter ifrån en. När temperaturen är uppe i 42 grader C i skuggan känns 28+ i vattnet lagom svalkande såklart.

Som extra bonus har vi fått se ett samling pelikaner och en ensam emu gå runt på stranden. Delfinerna matas ju med färsk fisk och då hoppas såklart pelikanerna på en gratis måltid. Vad den ensamma emun gjorde på stranden annat än att se lätt förvirra ut har ingen svar på.

Vackra Monkey Mia

Supersöta delfinebebisar och deras mammor

Hela familjen Pelikan

Lagunen, Little lagoon

Lagunen igen...

27/12 Shell Beach, Denham, salt och pasta!

2009-12-29T09:19:00.007+01:00

Upp tidigt för fortsatt resa. Jag, Johan och Åsa passade på att ta en morgonpromenad på stranden. Otroligt vackert att gå omkring där innan staden vaknat till liv och luften fortfarande var skön. En dryg timme senare var det dags att packa in hela familjen i bussen igen för ca 35 mils körning till Denham.

Idag hade vi flera småstopp inplanerade längs vägen, vilket gjorde att resan tog längre tid men samtidigt var så otroligt mycket häftigare. Det enda, eller nja det finns två saker, som jag hade lite svårt för idag var att vägen var rak, spikrak. Tänk att åka i nästan 16 mil med bara en enda kurva, jag är så otroligt imponerad över vår chaufför, Sigge!!! Ok det andra då.... jag satte mig på en geting, aj säger jag bara, dom är inte snällare här än hemma och här ligger dom och sover på bänkarna, så akta er om ni ska hit!!!

Efter drygt 10 mils körning stannade vi till i ”orten” Billabong. Ordet betyder vattenhål och mycket mer fanns inte på den här platsen. Mitt ute i öknen fanns en bar, bensinmack och lite burfåglar.

Nästa stopp blev drygt fem mil senare på Overlander, ännu ett ”vattenhål” mitt i öknen. Det var här getingen var, bara så ni vet...

Sen kom det vi väntat på. Shell Beach. En strand helt skapad av snäckskal, krossade, hela, pulver... Helt kritvit och så långgrund att på vägen tillbaka in till stranden hade man hunnit torka igen. Det var en sådan där strand man bara tror finns på film. Helt fantastiskt! Men varmt, så extremt varmt.

In i bussen igen och vidare mot Denham där vi checkade in i våra två ”delux-stugor” på campingen Blue Dolphin där vi kommer att stanna två nätter.

Nu sitter vi här, klockan är inte mer än halv elva men för oss är det natt. I morgon är det upp redan klockan kvart i sex för vidare färd mot Monkey Mia och delfinerna. Enligt rapporterna har vi störst chans att se dessa vilda delfiner i tamt tillstånd om vi är där vid åtta på morgonen. Så nu är det bara att släcka lampan och gungas till ro av luftkonditioneringens höga surr.
Natt natt

Solnedgång i Denham

Pastamiddag!

Stromatholites, stenformationer i vattnet, 3 miljarder år gamla.

Snäckor på Shell Beach

Fantastiska Shell Beach, som taget ur en film!

26/12 On the road!

2009-12-29T09:10:00.006+01:00

Väckning vid 0700 för frukost och inpackning i vår fina lilla buss. Japp buss blev det, vad annars ska ta hela familjen på nio personer på en nästan 200 mil lång tur genom Australiens västkust?
Första dagens roadtrip bestod av 60 mil norr ut till den lilla staden Kalbarri. Efter ett kortare stopp i Geraldton för mat och handling (allt var stängt förutom McDonalds och Bottelshoppen, det var först på väg ut ur stan vi lyckades hitta en mataffär som var öppen) var det bara att sätta sig i vår fina lilla buss igen. Med drygt 8 timmars bilåkande i benen och ögon stora som tefat efter idogt letande efter ”wildlife” var det underbart att komma ut, sträcka på benen och skåda en otroligt vacker utsikt vid Red Bluff, bara ett par kilometer utanför dagens mål.

Jag som aldrig varit i Australien sitter ju som ett litet barn och storstirrar på allt som inte ser ut som hemma. Visst ska jag vara helt ärlig så finns det väl några saker som är lite jobbiga... så som värmen, jag som alltid fryser verkar inte klara av den här värmen heller. Luften är så torr, samtidigt som det fläktar en hel del på ett skönt sätt, att det knappt märks att man svettas, kan ni fatta att jag är uttorkad.

Väl framme i Kalbarri letade vi upp våra två små hus och satte oss ner för en välförtjänt öl och en god middag. Sen fick kvällen faktiskt bli ganska tidig då vi skulle upp redan sju morgonen efter för fortsatt färd norr ut.

Långa raka vägar har vi åkt på.

Den fina lilla bussen som tagit oss fram genom västra Australien.

Häftiga färger i Geraldton

Ännu mer väg...

Vårt boende i Kalbarri, med stora delar av sällskapet samlat utanför.

24/12 Julafton i 35 grader, sol och blåst

2009-12-29T09:01:00.006+01:00

Kan ni förstå att det kändes väldigt overkligt att vakna på julaftonsmorgon, titta ut i trädgården och se solen. Bredvid oss står den välklädda julgranen, tomtarna sitter på räcket till trappen och utomhus är det över 30 grader.

Efter frukost tog vi en tur med Malte, först till det lokala köpcentret och sen till stranden. Där blåste vågorna höga ända in till stranden men vattnet var underbart! Bara känslan av att faktiskt varit och badat på julafton är något alldeles extra!

Väl tillbaka på Baden Street började julmiddagsförberedelserna. Skinkan skulle griljeras, korvarna ”kuttas”, potatisen kokas, alla sillar läggas upp... Ja ni förstår, precis som hemma. Ett par timmar senare satt vi alla 16 till bords och sjöng svenska snapsvisor, drack och åt.

Det blev minst sagt en lång härlig kväll med mycket skratt och samtal, som till sist kom till ända vid 0330 på juldagsmorgonen. Resten av den 25:e har gått i stillhetens och lugnets tecken. Imorn blir det upp tidigt för att åka mot Monkey Mia och 4 övernattningar totalt.
Hoppas allt är bra och att Julhelgen varit bra så här långt. Vi hörs snart igen!

Julgranen hemma hos Sigge och Annika

Självklart bad på julafton

Självklart fanns det julskinka på julbordet även i Australien!

Hunden Busen fick vara "ren" för kvällen.

23/12 Äntligen i Aussie-land

2009-12-29T09:00:00.000+01:00

Den 23 åkte vi som sagt vidare från Singapore till Australien. Efter en skumpig flygresa landade vi äntligen i Perth. Efter genomgången säkerhetskontroll väntade en hoppande Annika, Dan och deras väninna Anne. Vädret var soligt men svalt, 28 grader och blåsigt. Värmen är bra mycket skönare än i Singapore. Skönt att slippa den höga fuktigheten i luften.

Efter en bilfärd på 20 minuter i vår nya bil Malte (eller Malthazar to his friends) var vi framme vid huset på Baden Street. Kalla öl låg på kylning och väntade.

En fullproppad dag i Singapore

2009-12-22T16:47:00.009+01:00

Vi börjar dagen i matens tecken. En frukostbuffé som får alla andra hotellfrukostar att se ut som små aptitretare. Sedan började en av de mest intrycksfulla dagar jag har varit med om. En sightseeing runt om i en stad som på så här kort tid har gjort väldigt stora intryck på mig. En stad där man inte bevarar något för framtiden utan så fort de fyllt sin tillfälliga, eller permanenta, funktion river ner och bygger nytt. Ännu bättre, ännu nyare, ännu högre och framförallt ännu dyrare. Men trots allt finns det något här som... ja som är otroligt häftigt.

Frukostjuicen... såg inte ut som hemma...

Efter turen som varade i drygt tre timmar tog vi oss ner till en street-marknad, Bugis, för ett par timmars fruktansvärd och fascinerande shopping. Med trötta fötter släpade vi oss sedan ner till Hotell Raffles, stället där bland annat den (ö)kända drinken Singapore Sling föddes. Självklart fick det ju bli en sådan röd, sliskig, söt skapelse. Det måste ju göras och som kontrast till hetset på marknaden var det otroligt skönt att få sätta sig i skuggan i en vacker och lugn miljö och bara njuta. En "Sling"

Raffles

Middagen intogs några timmar senare på Black Angus Steak House, (jo då de hade fisk) och nu sitter vi här på hotellet och packar inför morgondagen.
Redan vid sju i morgon bitti bär det av till Australien och Perth där vi kommer tillbringa jul, nyår och lite till.

Vi kommer uppdatera igen (och bygga på med fler bilder och mer text) så fort vi har tillgång till Internet.

Hoppas ni har det underbart där hemma.

Singapores "djur"

På Orchard Road...

Äntligen på väg

2009-12-22T16:47:00.001+01:00

En väldigt spännande resa tog sin början klockan 1100 söndag morgon. Efter en snörik taxiresa till Arlanda kunde vi stiga på planet till London. Efter en lååång väntan på Heathrow kunde vi vid tiotiden på kvällen äntligen stiga på planet till Singapore. Nästa steg i resan var klockan åtta på måndagkväll då vi klev in i en fuktig flygplanshall i en helt annan världsdel!

Eftersom jag har en bekant (Lasse) boende i Singapore passade vi på att träffa honom och be honom visa små guldkorn. Det blev lite inhemsk öl, liveband och barmat på The Pump room nere i Clark Quay. Sedan lämnade jag och Johan resten av sällskapet och följde med Lasse upp till hans 170m2 stora våning med utsikt över praktiskt taget hela stan. Wow.

God natt!

Här kommer våra resplaner

2009-12-03T11:02:00.002+01:00

15:00 söndagen den 20/12 åker vi från Arlanda. Efter ett stopp i London kommer vi tillslut att landa i Singapore vid 18:30 lokal tid den 21/12.

I Singapore tillbringar vi hela den 22/12 och tidigt på morgonen den 23/12 flyger vi vidare till Perth Australien.

I Perth kommer vi fira jul och nyår och göra en hel del utflykter.

På morgonen den 9/1 reser vi vidare till Bangkok. Landar sent på natten samma dygn och tar oss sedan vidare ner till Koh Samet där vi har bokat in oss på Lima Bella.

15/1 reser vi vidare till elefantön Koh Chang där vi kommer bo på KC Grande på White Sand Beach.

22/1 är vi åter i Bangkok för ett par dagars storstadsliv. Där kommer vi bo på Unico Grande Silom Hotel.

Natten mellan 26-27/1 bär det åter av hem till Sverige och vi beräknas landa vid 14:20 den 27/1

Vi kommer att ha med våra vanliga mobiltelefoner på resan men föredrar att ni skickar sms om ni vill få tag i oss!

Välkommen

2009-10-17T16:59:00.000+02:00

Här kommer ni kunna följa Emely & Johans resa vintern 2009/10.